Vad är buddhism ?

För 2500 år sedan börjde den indiske prinsen Siddhartha Gautama ställa sig frågor om livet. Trots att han levde ett priviligierat liv i ett palats, omgiven av all den prakt världen kunde erbjuda var han medveten om att vi alla måste bli gamla och sjuka för att så småningom dö. Han kände att ett liv fyllt av nöjen var meningslöst, och gav sig av för att försöka förstå livets mening.

Han började med att praktisera asketism och studerade på alla sätt med de meditationsmästare som undervisade på den tiden. Medan han lärde något mycket viktigt från var och en av dem, upptäckte han att asketism och anpassning till olika religiösa trossatser inte hjälpte. Till slut satte han sig ner ensam under ett träd, fast besluten att meditera ända tills han uppnådde slutgiltig insikt.

Att upptäcka ett uppvaknat sinnestillstånd

Buddha lärde att vår upplevelse av livet präglas av förvirring och många plågsamma sinnestillstånd, som kommer ur att vi håller fast vid en känsla av själv, vårt ego. Under förvirringen finns vårt uppvaknade sinnestillstånd, som alltid finns där, fast det oftast är övertäckt. Det här är känt som Upplysning. I det Buddhistiska perspektivet handlar andlighet inte om att uppnå något himmelrike, utan om att arbeta genomgripande med grunden för vår existens, våra tankar, och vår förvirring, för att börja skära igenom förvirringen och ta fram den visdom som alltid finns där. Det görs genom meditation. Därför är hela den Buddhistiska vägen grundad på upptäckten av jaglöshet och en utveckling av de insikter och kunskaper som kommer ur jaglöshet.

Buddhismens tre farkoster

Inom Shambhala utgår vi från den Tibetanska traditionens undervisning. Den beskriver den Buddhistiska vägen som tre farkoster, eller vägar: Hinayana,Mahayana och Vajrayana

En ny elev börjar med Hinayana. Hinayana betyder bokstavligen "liten", eller "mindre" farkost, men det skulle vara mer passande att kalla den "smal farkost". Hinayana är liten eller smal farkost i den betydelsen att i början på vår väg behöver vi en strikt meditationsdisciplin för att minska ner, eller tämja, farten och förvirringen i vårt sinne, för att tillåta sinnet vila på sin egen plats. I Hinayana arbetar vi direkt med våra liv och våra sinnen på ett mycket enkelt sätt, och vi börjar inse att vad vi än upplever- antingen det är bra eller dåligt, positivt eller negativt- är det möjligt att arbeta med, att tämja. Idealet i Hinayana är individuell frigörelse, vilken är känd som Nirvana. Det är ett vanligt västerländskt missförstånd att tänka på Buddhism som att den bara innehåller Hinayana, och därför tro att Buddhism enbart fokuserar på att fly samsaras elände för att uppnå Nirvana.

Mahayana, eller "stora farkosten" går bortom Hinayanas ideal om personlig räddning. Dess mål är frigörelsen av alla levande varelser, vilket innebär att alla och allting är inkluderat i Mahayanas breda vision. Den primära undervisningen i Mahayana är att hjälpa andra, sätta andra före oss själva. Den här inställningen och ansträngningen kommer inte ur självförnekelse och martyrskap, utan från äkta värme och medkänsla för andra.

Den tredje farkosten, Vajrayana, betyder bokstavligen "diamant eller oförstörbar farkost". Med oförstörbarhet här menas upptäckten av oförstörbar vakenhet, upptäckten av vårt eget inneboende uppvaknade sinnestillstånd. Den kallas också vajra och genomsyrar och ger kraft åt hela vår tillvaro. Vajrayana är fortsättningen på de två första farkosterna och utan rätt träning i Hinayana och Mahayana är det omöjligt att gå in på Vajrayana eller den tantriska vägen